A film from Alanya

Alanya, del 2/2

Vår roliga glassvän. Han sa varje dag "ICE CREAM" med klar och tydlig röst när vi gick förbi haha.
Så till slut var vi bara tvungna att gå dit och köpa lite glass :D
Helt okej shopping.. ;)
Bästa resan på länge. Vill göra om det NU.

Alanya, del 1/2

Bjuder på en blandning av iphone och kamerabilder...
Vi hade mycket otur när det gällde själva resandet. Det började med att vårt flyg var försenat med hela tre timmar, vi fick som "ersättning" varsin matsedel på 10€ och sökte då upp närmaste Starbucks. På flyget var vi omgivna av skrikande bebisar så det blev ingen sömn där iallafall. Sedan väntade en 2-3h lång bussresa och till slut anlände vi kl. 8 på morgonen till hotellet - tre trötta tjejer begav sig genast till den efterlängtade hotellfrukosten.
Vacker utsikt från bussen vid soluppgången.
Poolhäng!
Hotellets buffé alltså, åh jag älskar.
Träffade min vän Turgut vid poolen första dagen och gick senare på kvällen med Miriam för att kolla på när Sanna tog fishspa. Jag fick även hålla i en liten söt fågel medan vi väntade.
Nedan är Sannas tagna bild från poolen under middagen. Det var alltid lika mysigt att äta där på kvällarna, åh vill tillbaka.
Vi gick ut på lite finare drinkar till en restaurang i början av veckan. Vi drack strawberry daquiri och blue lagoon om jag minns rätt.
Efter det gick jag och Miriam till en annan restaurang för att träffa upp Turgut och många svenskar från samma hotell. Senare kom en trevlig kille som heter Hakim dit också. Vi drack drinkar, lärde känna nytt folk, gjorde korttrick, höll i en sköldpadda och skrattade i mängder. Sedan begav vi oss in mot stan för att besöka olika nattklubbar, fyfan vad roligt det var!
Hakim och Christel på bilden ovan till höger. 
Puss, kvällen var mycket lyckad!
Den enögda lilla katten fick Miriam att fälla några tårar.. haha!

Hemkommen

Hej. Vi har nu varit på en veckas skön sol semester med Sanna och Miriam till Alanya, till precis samma ställe dessutom som jag och Sanna var till för två år sen. Vi kom hem i lördags och det var fan inte roligt, jag ville ju bara stanna kvar, i en vecka till åtminstone. 
         Resan var fantastisk. Vi hade så roligt och vi träffade många nya sköna människor som bodde på samma hotell. Mest svenskar. Sen känner jag ju också Turgut från förut, han är en mycket jordnära och söt turkisk kille som jobbar inom skönhetsbranchen brevid vårt hotell. Det var alldeles underbart att få träffa honom igen, han är så snäll.
I Alanya hann vi göra mycket på den där korta veckan, t.ex. shoppa stora mängder, vara på stranden, besöka slottet uppe i bergen, ha photoshoot, sola, åka till ett köpcentrum, gå på morgonpromenad och festa några gånger. Jag har verkligen inte haft så här roligt på en väldigt lång tid. Det kommer bilder och film senare :)

50 seconds of Turkey

Tonight take me to the other side

En av de sista dagarna i Alanya for jag ut på äventyr med Yanki och Turgut. Under den kvällen/natten hade jag bara ett ord i tankarna, YOLO, you only live once. Men som Jojjo sa till mig kan man också omvända det till YODO, you only die once, haha. Sant det också, men för att bli gammal och erfaren måste man först vara ung och galen, eller hur var det? Så där begav jag mig ensam iväg med två söta turkar som jag konstigt nog litade på. Kvällen/natten blev dessutom lyckad. De visade mig "den bästa utsikten över Alanya", vilket var uppe på berget Teras. Där satte vi oss på ett par bänkar och åt nötter, drack bärs och hade väldigt roligt. Ett väldigt speciellt minne för livet minsann. Där fick jag även smaka på Jack Daniels för allra första gången, passade ju bra nu då jag ändå handlat en Jack Daniels topp..
 
Glada miner vid berget Teras
Saknar mina vänner så himla mycket. Det är inte ofta man träffar på så gulliga och jordnära killar som dessa. Resan var verkligen superbra, dit skall jag åka igen någon vacker dag.

Alanya 16.5-23.5.2013

Klickade inte så många bilder under denna resa, bara ungefär 240 foton. Här kommer några.
Första fotot är från utsikten från vår balkong kl. halv sex på morgonen. Högt uppe på bergen kan man se "Kale" slottet.
Första dagen i Alanya sökte vi upp närmaste strand, som kallas för "Damlatas beach". Dit for vi på kvällen och tog foton.
Bilden under är också tagen från vår balkong på kvällen. Vi gick längs denna gata varje dag, många affärer att välja mellan verkligen. Vi blev tvungna att lära oss att vara riktigt envisa och duktiga på att pruta, och bra gick det ju till sist. Sanna fick sin one piece för 50 tl när säljaren från första början bad 185 tl för den. Jag fick också priset på en tröja ganska mycket lägre, efter den affären sa säljaren till mig; "You are very hart", eller så lät det iallafall. Då skrattade jag bara och sa yes, haha.
Stranden Damlatas. Här var vi och sprang vissa morgnar. Det fanns även en mycket fin grotta belägen vid stranden. Vi besökte ingen annan strand än denna, så här solade vi nästan dagligen. En dag beslöt vi oss för att betala för solstolar, så att vi skulle slippa rulla i sanden. Har verkligen någon slags fobi för sand, det är så äckligt när man har det på hela kroppen.. Så den enda gången vi bestämde oss för att betala för solstolarna så blev vi såklart störda av en pojke(troligen i min ålder) som gärna skulle velat ha visa staden för oss på kvällen. Detta var en av många "dejter" vi tackade nej till. Men ibland, speciellt i länder som Turkiet, måste man vara lite kall.
Köpte en "Jack Daniels" topp från Alanya, den kom att bli ett av mina favorit plagg. När jag bar den kunde jag höra män som skrek "Hey whiskey girl!" åt mej m.m. Många ville också gärna berätta att de har Jack Daniels i sin bar/restaurang. Ironiskt nog hade jag aldrig smakat på Jack Daniels förr, men jag gjorde det faktiskt för första gången i Alanya med sällskap av Yanki och Turgut, not bad.
En dag bestämde jag och Sanna oss för att ta en vandring upp till bergen, till "Kale". Hela resan tog ca 2 timmar.
Vi blev erbjudna x antal skjutser av pratglada turkar men vi tackade såklart nej till alla, vi hade ju bestämt oss för att gå, för både motionens och upplevelsens skull.
När vi väl kom fram, hade vi bara ca en halvtimme på oss att ta foton(p.g.a. inträde och öppettider), men det gjorde ingenting, vi hann ta alla nödvändiga foton. Utsikten var verkligen obeskrivlig. Vi kunde t.om. se platsen vi brukade sola på därifrån. Behöver jag säga att det var jädrans högt uppe?
Vi var alltid närvarande vid varje måltid vid hotellet och vi åt aldrig på restaurang förutom en gång. Det var flera timmar mellan lunhen och middagen så vi kunde ofta ta ett besök till Mc Donald's eller en glassbar, men en gång bestämde vi oss för att äta den turkiska favoriträtten "Döner kebab". Tja, den var en liten besvikelse nog måste jag säga, har smakat bättre men den fick duga. Efter det for vi och minigolfade till ett ställe nära stranden.
Det var vackert vid stranden kvällstid under solnedgången.
Grottan!
Nyvaken tjej på lunchen..
Hahah! Börjar småle lite av denna bild. En dag under morgonmålet berättade Sanna till mig att en man från personalen hade frågat henne vad hon hette och därmed skrivit upp dagens drink. Kunde inte annat än att brista ut i skratt. Mannen på bilden nedan är dock inte han som skrev upp dagens specialare. Han på bilden var en mycket rolig snubbe, efter att han fått reda på våra namn upprepade han dem alltid med sina hesa röst när han kom och hämtade tallrikarna. I stil med "Saaaraah", tänkte varje gång dö av skratt, haha.
Telefonbild från en morgonlänk på stranden.
Nyvaken tjej igen tydligen på drink denna gång. Det var väldigt prima med gratis drinkar, väldigt prima. I bakgrunden kan man se vår favorit bartender som var så jäkla sprallig och glad jämt, och jag menar alltid. Haha.
Mysig stämning vid poolen på kvällen.
Mina sjuktsnygga gelnaglar som Turgut gjorde och Yanki dekorerade, är så jävla nöjd!! Tack ♥
Sista måltiden på hotellet. Delicious.

Borta bra men hemma bäst?

Borta bra men hemma bäst? Nej tack, det är första gången jag känner så. En vecka i Alanya hade möjligen räckt bra med tanke på att man hunnit se det mesta och att flera personer från hotellpersonalen började ta det s.k. "nästa steget", men fortfarande känns det som att en del av mig lämnade kvar där när vi åkte.
      För min del var det allra första gången jag flög ensam med Sanna utomlands utan någon som såg efter oss, vi skulle klara oss själva och det skulle gå fint. För en vecka sedan på torsdag när vi åkte iväg, anlände vi till hotellet först klockan halv sex på morgonen p.g.a. en väldigt trög busschaufför som tydligen hade hela natten på sig att köra. Vi sov ca tre timmar och gick för första gången på hotellfrukost. Hotellet vi bodde i hade "all inclusive", vilket betyder att hotellet bjuder på flera måltider per dag (morgonmål, lunch, fika, middag och även gratis drinkar från baren vid poolen). Vi behövde alltså inte sätta en endaste slant på mat under denna resa. Dock gjorde vi det ibland. Hotellmaten var utsökt och de hade bra utbud. Utanför matsalen satt det personer från olika företag och gjorde reklam om sig själva. Efter första morgonmålet fick jag träffa två trevliga grabbar som jobbade inom skönhetsbranchen, eftersom jag var intresserad av manikyr stannade jag artigt för att lyssna på vad de hade att säga (I vanliga fall ignorerade vi de vänliga turkarna totalt). Den mer sociala grabben presenterade sig själv som "Yanki" och sa att han är bra på att minnas namn. Det var alltså första gången jag träffade Yanki.
      Jag och Sanna brukade sola vid hotellpoolen efter morgonmålet ca tre timmar, eftersom solen bara lyste till poolen en viss tid under dagen. Efter lunchen gick vi oftast till stranden (Damlatas beach, som låg närmast) och fortsatte att catcha bryyna. Jag brände mig x antal ggr, men det gjorde inte så mycket (förutom en gång då jag vaknade upp med uppsvullna ögonlock och såg ut som stryk).
Under en vecka (eller egentligen bara sex hela dagar) hann vi göra en hel del. Vi solade, simmade, vandrade upp till "Kale", slottet i Alanya som var besatt högt uppe i bergen (hela vandringen tog ca två timmar), samt spelade minigolf, åt god mat, shoppade skor & kläder, gjorde morgonlänkar, tog foton, gick till en marknad med några andra finländare, pratade med trevliga turkar (även en dansk) och jag för min del chillade med mina nya goda vänner Yanki och Turgut (från skönhetsbranchen). Berättar mer om mina äventyr med dessa urgulliga turkiska killar senare ;}
       Jag ville aldrig åka hem. Jag hann bli så fäst vid alla trevliga personer och speciellt mina nya vänner. Jag är tvungen att säga att jag faktiskt lider av någonslags depression för tillfället, saknaden är så stor att det gör ont, tårarna är heller inte långt borta. Just nu sitter jag vid jobbet och skriver detta inlägg och inser att jag fan vill åka tillbaka, och det ska jag också, en vacker dag. Rekordlångt inlägg ja jag vet, men jag har verkligen mycket att skriva om, och det kommer mer! Kram.

p i e c e o f s a r a h
Sarah • 22 år • Vasa / Helsingfors
↝ Frilansfotograf ↜
Jag gillar foto, myskvällar, träning, fräknar, julen och en massa andra fina saker.


Kontakt: sarah_-94@hotmail.com